Att få veta av andra, månader efter att du har gjort saker bakom min rygg. Varit falsk mot mig, ljugit och sagt att du är oskylldigt. Att få veta av nån att precis alla visste vad du gjort mot mig men ingen har sagt de. Jag börjar undra vad falska människor "vänner" egentligen döljer för en. Att en man älskat så fruktandsvärt mycket kan göra så. När personen sagt att den älskar en. Sagt att man har fått den att tro på allting igen. Fått en att må bra.

Men först och främst är jag arg, eller mest besviken att "vänner" som har vetat och varit inblandad i det hela inte ens kan stå på sig själv och berätta sanningen. Jag är så fruktandsvärt less på att jävla falskt skitsnack. Och att människor som är vuxna inte har vuxit ifrån och insett hur omoget det är att göra det som har hänt.

Jag ångrar ingenting som hänt, för jag har varit så förbannat glad i närvaron av dig. Men jag har ingen aning om jag kan lita på nån längre, fan att man ska släppa in folk för fort, lita på folk innan man ens vet va dom heter i efternamn. Jag vet inte vad jag ska göra, jag är så jävla lost att jag bryter ihop, ingen jävlart ingen ska behöva bli behandlad illa. Önskar folk kunde se sig själv i spegeln och inse att dom är falska.