Vad är en äkta vän egentligen? En som alltid finns därför en eller är det den personen som man vet finns men kanske litegrann sådär i bakrunden och finns där för en i dom riktigt värsta situationern? Vänner kommer och går, de äkta vännerna kanske stannar, men vart är dom människor man verkligen ville ha vid sin sida? Eller dom människorna som man visste ville vara vid min sida, men man förlora kontakten totalt? 

 

Det värsta som finns är nog att förlora en vän som man verkligen tycker om, någon som man kan lita på. Helt plötsligt finns dom inte kvar och man står där själv och undrar "vad i helvette ska jag göra nu?" 

Ibland kanske känner man sig bara för att gräva ner sig i en liten grop och aldrig mer komma upp. Ibland känner jag mig bara för att vara stark och ställa mig upp med mina ben och visa vem jag är, och vara stark för att jag är den jag är och ingen annan. Men annars skulle jag bara vilja försvinna för andras bästa.